Semesterresa till västernorrland 2018

Efter att ha haft en inbjudan i många år från goda vänner i byn Myckelgensjö utanför Örnsköldsvik, kom det sig att jag under min första veckas semester efter midsommar, packade och begav mig iväg från Björklinge 2 mil norr om Uppsala 50 mil norrut mot Örnsköldsvik. Men det såg först inte ut att bli någon resa alls med Amazonen sommaren 2018...

 


Tidigare under våren 2018 hade motorn börjat visa svåra problem med tappad "komp" och gick bara på 3 cylindrar. Efter en ordentlig kontroll insåg jag i samråd kompisen att den krävde en rejäl motorrenovering med borrning och planing om den skulle gå att använda igen. Lösningen blev nu istället att akut renovera en annan B18 som faktiskt redan några år tidigare, hade suttit i samma Amazon. Den var ett mycket bättre ämne att satsa pengarna på att renovera i det här läget tyckte kompisen.


 

Samtliga lager, kolvringar, packningar och lyftare samt toppbultar byttes ut mot nytt. Under två veckor fixades i princip allt på motorn som jag kunde göra själv utan professionell maskinell bearbetning. I framtiden kommer det dock att hamna en helrenoverad B20 med Weber förgasare i Amazonen men vid det här tillfället gällde det att rädda sommarsäsongen 2018

 
Att efter renoveringen bege sig 50 mil upp i norrland gjorde mig från början lite smått nervös, men kompisen menade leende att "inga problem" resan var helt perfekt för att snabbt köra in motorn, bara jag tog det lugnt och höll koll på oljan och stiften och hade med verktyg för att eventuellt kunna justera ventilerna vid behov. -Så jag packade bilen med verktyg och en massa "bra att ha" reservdelar.

 


Dagarna innan avfärd hade jag också hunnit att köra nästan hela den mostvarande sträckan som jag nu hade framför. Under många småturer hade diverse finjusteringar av motor och förgasare gjorts och inga direkta problem hade visat sig.

Med nästan sex timmars bilfärd framför mig, gav jag mig av vid sjutiden på morgonen och trafiken på motorvägen var faktiskt behagligt lugn. -Trots att jag sommaren 2017 uppdaterade Amazonen med en M41 växellåda (5 växlar istället för 4) kändes 100km/h som en perfekt fart att hålla.



Första stoppet för tankning av både amazonen och mig blev i Hudiksvall. Oljenivån var helt oförändrad och bra. Även tändstiften såg bra ut så det var bara att fortsätta resan.

 

Nu hade jag börjat slappna av på riktigt och kunde njuta av resan. Det är något konstigt med att i en gammal bil färdas fram i behagligt mak. Även om man måste vara aktiv i sin körning och planering hela tiden så upplever man omgivningen så mycket mer tycker jag. Och flera som körde om hejade glatt vilket man sällan om någonsin upplever i den "gråtråkiga" bruksbilen.

När vi närmade oss Sundsvall började backarna bli fler och längre och Amazonen fick börja bekänna färg. Femväxlat är grymt på slätmark men är trots allt bara en "ekonomiväxel" och ofta var jag tvungen att växla ned till fyran för att nå krönen. Men vi tuffade på och motortemperaturen höll sig jämn, trots sommarvärmen.

 


Att passera den nya bron i Sundsvall var häftigt och det var många tillfällen under resan som jag önskade att jag hade kunnat stannat och tagit en bild på Amazonen med alla mer eller mindre häftiga miljöer som vi passerade. Men idag är det tyvärr svårt att göra det när nästan alla vägar är motorvägar och utan några natursköna rastplatser, som det ofta var när jag var liten.

Nästa fantastiska bro att passera var höga kusten bron. Lite synd var att jag här hade en lastbil vid sidan av mig vars förare jag inte riktigt litade på när vi passerade över så en del av den mäktiga och hänförande utsikten missade jag. Men jag skulle ju passera igen på hemresan och då skulle jag stanna bestämde jag.

 


Solen som hade följt mig hela vägen hade redan i Sundsvall börjat täckas av moln och det blev till att veva upp sidorutorna för fartvinden började kännas lite för svalkande tyckte jag.

Det jobbiga med avsaknaden av en modern luftkonditionering i en gammal veteranbil där korsdrag med sidorutorna är enda alternativet, är att det blir förbaskat bullrigt. Jag var ju ensam i bilen och det kan ju tyckas tråkigt men jag hade ändå inte kunnat föra något normalt samtal om jag nu hade haft någon med mig.

Istället vred jag upp ljudet lite till på min gamla mono philips bilradio och lyssnade på den lokalradiostation som jag just då fick in starkast. -Att uppleva en bilfärd i avsaknad av alla moderna finesser som vi annars är van vid ger en extra dimension åt resan och jag kom på mig själv med att faktiskt njuta av det spartanska.
 
Under färden mötte jag en hel del "jänkebilar" när jag passerade genom olika samhällen men i princip inga europeiska veteranbilar. Jag funderade lite på varför men utan att finna någon bra teori. -För att ta mig till Myckelgensjö skulle jag svänga av strax innan Örnsköldsvik men tankmätaren började visa mot tomt så jag bestämde mig för att fortsätta till Örnsköldsvik och ta en bensträckare och fylla på bränsle innan sista etappen.


Medan jag tankar på en av mackarna i Örnsköldsvik stannar en äldre proper herre med sin fru i en mycket flott Mercedes av senaste modell alldeles intill mig. Han hade sett mig när jag svängde in på macken och följde efter för att få se på bilen. -Mannen var mycket trevlig och pratglad och berättade glatt om den volvo amazon som han själv som ung hade haft. Efter att ha tankat färdigt och tagit adjö av den trevlige mannen och hans fru fortsatte jag glad i hågen vidare mot Myckelgensjö.

 


Efter sju mil och med en himmel som mulnade alltmer kom jag till slut fram till byn Myckelgensjö och kunde installera mig på byns camping. Efter kaffe, mat och en massa prat med vännerna kunde jag trött så småningom krypa ned i sängen i campingstugan och somna med regnet smattrande mot taket.

 


Dagen efter blev det en tur in till Örnsköldsvik med vänner för lite shopping och besök på Norrlands Custom.

 

 

Det tråkiga var bara att jag under vägen mötte en lastbil och fick ett rejält stenskott i framrutan. Efter att först ha blivit arg insåg jag sedan glatt att det ändå var tur att jag innan resan inte hade monterat i den helt nya framrutan som låg hemma i garaget.

 

 

Framrutan höll dock hyfsat och sprack inte, även om det blev en redig "ros" där skottet tog. -En hel del av norrlands insektsbestånd syns också på rutan på bilden

 


-Tredje dagen steg jag upp tidigt. Tankade Amazonen på byns egen lilla bensinmack belägen vid byns mysiga lanthandel och styrde kosan mot Umeå och bilträffen Wheels Nats Norr. En av sveriges riktigt stora bilträffar om sommaren. Det kändes rätt att passa på när det nu inte låg mer än knappa 20 mil bort.




All eventuell skepsis om Amazonens nyrenoverade motor hade nu lämnat mig och både bilen och jag gillade de norrländska vägarna även om de långa backarna gav oss en del motstånd emellanåt. -Vi kom fram en halvtimme innan insläpp på utställningsområdet och ställde oss snällt i kön efter ett par finlandsregistrerade "jänkebilar".

 


Väl insläppta hamnade vi i skuggan under några träd och Amazonen såg lite liten ut bredvid alla stora amerikanska bilarna men att få vara där kändes ändå stort.
Någon timme efter att jag hade kommit dit så plingar mobilen och vänner på facebook meddelade exalterat "din Amazon är fotograferad av MOS!!"
Det visade sig att (Motorblog Of Sweden) motorblogofsweden.se hade valt ut min Amazon tillsammans med ett antal andra bilar att publicera på sin facebooksida.

 


Nu var det ju så att ingen av mina bilintresserade vänner visste att jag tänkte åka upp till Umeå så dom blev ju paff att se min bil där och jag kände mig stolt trots att jag lite skamset hade rullat in med min otvättade bil med såväl stenskott i rutan och halva norrlands insektsbestånd utsmetat i fronten!

 

 

-Många kom och frågade om bilen under dagen som gick och de flesta gillade den trots att det är en hybrid med detaljer som jag gillar från alla årsmodeller av Amazon (57-70)

 

-En kille stod länge och väl och berättade exhalterad och myndigt för sin kompis om vad det var för modell. -När jag sedan blev tillfrågad och berättade att det faktiskt bara var en "klon" på en 122S och ingen äkta utan i grunden bara en 121 från 1966 vände han utan ett ord och gick raskt därifrån.

 

Själv har jag lärt mig att roat acceptera alla puritaner som efter mycket "förstå sig på snack" tar fram mobilen och söker på regnumret för att sedan fnysa och gå.

Det blev en lång dag på dragonfältet i Umeå med massor av fotograferande och trevligt samspråk med folk innan jag trött bestämde mig för att skippa cruisingen på kvällen.


Jag tankade upp och återvände tillbaka mot Myckelgensjö. När jag kom till byn Mellansel fick jag av nyfikenhet för mig att svänga av och besöka Mellansels Flygfält.
Där möttes jag en äldre herre som förklarade att flygklubben hade haft öppet hus tidigare under dagen. Sedan delade han glatt med sig av minnen om gamla Volvo Amazoner som han hade ägt innan han visade mig runt bland hangarer och flygplan.

 


Jag blev därefter inbjuden på fika i klubbhuset och tillsammans med några andra klubbmedlemmar diskuterades det sedan både flygplan och bilar under någon timme innan jag så fortsatte hemåt till campingstugan i den ljusa sommarkvällen

 


-Var jag än kom med Amazonen under dessa dagar blev jag alltid väl mottagen och åtskilliga var det som hade något minne av en amazon som dom ägt eller åkt i.
Med andra ord är Amazonen en perfekt "icebreaker" -ingen som åker en fin Amazon kan väl vara farlig tycks den allmänna uppfattningen vara...

 


Dagarna gick fort och under hemfärden stannade jag till vid Härnösands Bilmuseum och parkerade lite dumt utanför museet men museiägaren Calle Lundkvist som stod utanför när jag kom tyckte att det var helt okej och frågade nyfiket om bilen. När han förstod att det inte var någon äkta 122S svalnade hans entusiasm något men önskade mig ändå välkommen in. -Jag var också glad att han inte ville börja köpslå och knallade in.

 


-Jag rekommenderar helt klart Härnösands Bilmuseum för alla som gillar veteranbilar och teknik och Calle och personalen är verkligen jättetrevliga.

 


När jag på hemvägen nådde Höga Kusten bron stannade jag naturligtvis till på rastplatsen för en paus och för att som många andra ta en bild med bron i bakgrunden.


-Under hela hemresan var det strålande sol och vi knallade på i god fart. Nu hade jag också kommit på en bra teknik med de långa backarna och ökade farten innan det började gå uppför. De räckte oftast för att ta sig upp utan att behöva växla ned...

 


Strax söder om Gävle fick jag vara med om att vägmätaren "nollade".
-Det är faktiskt andra gången som jag har fått vara med om detta i denna Amazonen. Men den här hastighetsmätaren är dock en begagnad, då orginalet gick sönder för många år sedan. 1993 "nollade" originalmätaren. (dumt nog minns jag tyvärr inte vad denna stod på när jag bytte)

Till kvällen var vi åter hemma i Björklinge och Amazonen parkerades i garaget.
Jag var mer än nöjd efter mina fyra dagar i norrland och kunde konstatera att nu var nog motorn rejält inkörd efter renoveringen. Cirka en liter olja var allt som hade behövts fyllas på under hela resan.

 


Omkring 400 mil har amazonen nu gått sedan motorrenoveringen och det enda som jag har märkt av efter resan är att bussningarna i framvagnen nu nog har gjort sitt. Men det klart, det är fortfarande originalbussningarna från när bilen byggdes i november 1965. En helt renoverad framvagn väntar på montering nu liksom den helt nya framrutan.

Lite historik kring bilen
Jag är tredje ägaren på bilen och känner till historiken på de andra ägarna.
Amazonen hittade jag under en halmhög i en lada hos ägare nummer två, en bonde som ställt undan den efter att motorn hade gått sönder. Jag hade precis tagit körkort och för femhundra kronor blev den bortglömda Amazonen min bruksbil under många år.  -Under 26 år har jag sedan släpat med mig Amazonen genom livets med och motgångar och renoverat och långsamt förbättrat den efter förmåga varje år. -Och, nej den är inte till salu.

 

Morgan Lindgren


 

 

Copyright © MOTORSTOPP.se - 2019