Musik som är en del av mitt bilintresse
Som barn upptäckte jag redan i 6-7års-åldern hur man fick igång skivspelaren och hur försiktig man skulle vara med pickupen för att inte råka repa LP-skivan. Det var i samma ålder som jag fastnade för min första bil-relaterade låt. (Raka rör och ös till bäng med Thorleifs på plattan Gråt Inga Tårar) Samma skiva finns fortfarande kvar alltsedan 1977 då jag alltså hittade den i familjens skivback och spelade låten om och om igen. På konvulutets baksida finns Janne "Juan" Johanssons Corvette som inte bara gjorde reklam för dansbandet Thorleifs utan även var den direkta inspirationen till låten som ovan redan har nämnts.  Har alltid haft en dröm om ett jätteåk
En sån där blank och fin Jag har sparat mina slantar, sålt mina vantar, gjort affär på min gamla gula flygmaskin Jag har knegat och knogat som besatt. Jobbat och mekat varje natt Nu så står den här, blank och fin. Mitt eget dollarglin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-cheva Tutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar dig Här är raka rör och ös i beng. På min che-che-cheva Nu när drömmen blivit sann är jag kung i stan, inte nån har en chans Det finns inte nån som hittar hur noga dom tittar Inte en skråma på kärran, inte någonstans Jag putsar och fixar som besatt. Jobbar och mekar varje natt. Nu så står den här, blank och fin. Mitt eget dollarglin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-cheva Tutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar dig Här är raka rör och ös i beng. På min che-che-cheva Jag vakna upp en morgon, då stod en där. Så skön så blank så fin Det var vad jag drömt om, ett jätte åk. En jätteschysst maskin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-cheva Tutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar dig Här är raka rör och ös i beng. På min che-che-cheva
För att höra låten, Klicka här
|
Även på senare LP-skivan (Skänk mig dina tankar - Thorleifs) finns en häftig bil-låt som jag älskade (Sitter i min Kärra) som är en upphottad version av (Le Dorseys - Ya Ya) Farsan och morsan var sedan många år skilda och trots att farsan nu inte hade någon direkt fantasi till att roa mig och syrran när vi var hos honom dom helger morsan och han hade bestämt så fanns dock gramofonen och musik att lyssna på.  En av skivorna i farsans skivback som jag uppskattade att lyssna på var (Little Gert Lengstrand - Nostalgity)
Jag kan nog ärligt säga att det var tack vare den plattan som jag för första gången som den unga novis jag var, omkring 6-7år kom i kontakt med de gamla "klassiska" rocklåtarna. Diggity Doggety - Mule Skinner Blues - Corinne, Corrina - Mona Lisa - Chantilly Lace - At the Hop mfl. Att detta var riktig raggarmusik förstod jag ju direkt av omslaget på LP:n och jag minns hur coola jag tyckte bilarna var. En lustig detalj och ett stort beröm till Gert är väl att jag länge tyckte att hans versioner var mycket bättre än originalen när jag långt senare hörde dessa. Naturligtvis har jag kvar farsans alla gamla LP-skivor som jag i vuxen ålder fick ärva efter honom. Hör är en bra låt från plattan, Klicka här |
 En annan skiva som farsan hade den goda smaken att ha införskaffat under slutet av 70-talet var (Rockn Roll med Country Road) som gjorde att jag fick upp öronen för Elvis Presley
Precis som med Gert Lengstrand så tyckte jag länge och även fortfarande att tolkningarna här i mångt och mycket var bättre än originalartisterna. Naturligtvis hade man inte mycket att jämföra med men jag tycker faktiskt så fortfarande. Forden på omslaget var också så häftig och närapå den första rodden som jag tagit till mig. För ung för att läsa biltidningar och farsan läste bara rallytidningar så jag såg den gamla Forden då bara som en häftig gammal veteranbil. I vuxen ålder började man intressera sig mer om grupperna och artisterna och jag blev lite paff när förstod att den plattan var lite speciell för gruppen som egentligen spelade just Countrymusik. Hursomhellst så gillar jag fortfarande att spela skivan då och då För er som vill lyssna på albumet, Klicka här |
 Nästa fantastiska platta som kom in i mitt liv och som fångade mitt intresse, först och främst för sitt underbara omslag var (The Boppers - Number:1)
Mera gamla klassiska rocklåtar som etsade sig fast i mitt unga huvud. Jag hade inget att jämföra med gällande originalen och trodde nog ganska länge att flera av de gamla låtarna var Boppers helt egna. Att denna grupp skulle bli så stor under åren som därefter gick, är otroligt tycker jag fortfarande, för det var nog först när de senare börja göra sin egen musik som jag återigen fastnade för Boppers som band. Så är det med många artister tycker jag. Man upptäcker en grupp eller artist genom en låt eller en platta och sedan jämför man allt därefter med detta. Upprepning, platta efter platta blir tråkigt och när gruppen byter musikstil eller riktning ifrågasätts även detta. -Boppers levde tack och lov vidare och lyckades fortsätta framåt... Hursom, det där första albumet triggade och formade både mitt bil och musikintresse i mitt fortsatta liv. LP-n finns kvar men har inte spelats på många år förren nu när jag skriver detta. Ni som vill lyssna på albumet, Klicka här |
 Jag var aldrig något stort fan av Rockfolket men Burken var tuff med sitt dragspel, utstrålning och hans speciella röst tilltalade mig.
Jag fastnade inte direkt för LP-n som farsan hade köpt när jag var liten grabb (det fanns ju inga bilar på omslaget ju...) men genom åren som gick så växte Burkens "rocklåtar" tyckte jag och dragspelet i några av låtarna gav en extra dimension. Nåväl... jag har aldrig spelat Burken i mina bilar när jag som ung vuxen har cruisat men har inget emot det nu när jag är i slutet av 40-års åldern. -Men Rockfolket är fortfarande för fåniga för mig  Lyssna gärna på låten "Burkmat" genom att Klicka här |
 Eftersom jag i mina unga år hade en förkärlek för LP-skivor med bilar på, så var det nu kanske ingen slump att jag genast blev intresserad när jag hittade den här plattan i skivbacken, en "pappa-helg" när jag och syrran var där.
Jag var omkring 9år och hade ingen aning om vem Eddie Meduza var och denna platta var nog den som mest kom att forma min inställning till Errol Norstedt som kompositör och artist. -Naturligtvis visste jag då ingenting om hans olika alter-egon som E-hitler mfl. och huruvida farsan visste det, vet jag faktiskt inte. Hursom så fastnade jag direkt för hans rocklåtar som (Lonely Teardrops - Gasen i Botten och Superman mfl.) men jag gillade även (Mera Brännvin - Glasögonorm och Andra kan dom för just sin "samhällskritik") -Trots min ålder insåg jag att Errol hade humor och drev med både dubbelmoral och folks allmänna inställning till varandra och samhället. När jag senare kom i kontakt med Errols andra mer provocerande låtar så kunde jag ändå inte komma ifrån tanken att han var en grym musiker som borde ha uppskattats mer för sin "riktiga" musik än för allt det andra. -Alla gillar vi olika men jag minns Errol som den egentliga artist som han var, istället för den snuskigt provocerande pajasen som många andra ville att han skulle vara. Att det senare har framkommit att Errol var troende, borde få både en och annan att fundera över vem denna komplicerade man egentligen var... Sök gärna på YouTube på Eddie Meduza och klicka på titlar som inte innehåller könsord, så framträder en annan bild av artisten än den som normalt hörs ur pilsnerhäckarna om somrarna. Men våga också pröva urfåniga låtar som (Kom hit ska du få) Hör gärna en av hans rockiga låtar, Klicka här |
 Om Eddie Meduza var provokatören som fick till många bra rocklåtar så var Rotebergsraggarn (Stefan Daagarsson) som släppte egna versioner på gamla som egna låtar med lite annorlunda texter, mest fånig. Karraktären var en blandning av Åsa-Nisse och Ronny och Ragge och låtarna hade rock-gung i stil med vilket halvproffsigt garageband du vill. Det roade för att det var så fånigt och visst var det en provokation mot alla "rockband" som försökte slå sig fram med gamla RocknRoll-låtar. Här fanns mycket glimten i ögat och att jag har behållit farsans LP är nog för att den är så udda. Den har på intet sätt bidragit till mitt bilintresse annat än att den överlagd till kassettband ibland under min ungdom spelades i garaget när jag skruvade på bilar. På vilket vis farsan hade fått för sig att köpa skivan är okänt men jag fick den tämligen omgående för att den var för dålig som han tyckte. -Det tyckte nog jag också, även om den roade. Men jag behöll den... som kulturgärning? knappast... men den finns kvar. För att höra en av låtarna jag trots allt tycker är charmig, Klicka här |
Ja detta var några skivor från min uppväxt som jag ärligt kan säga har haft olika inverkan på mitt bilintresse och motorhobby. Och visst, det finns så många, många fler artister, album och enskilda låtar, som har haft en inverkan på mig genom livet och som har haft sin självklara plats på blandband, brända cd-skivor och numer i spellistor på nätet. Men skall jag se på det hela ur ett nostalgiskt perspektiv kan jag nog bara konstatera att det trots allt var mer speciellt med en platta på gramofonen, hemmixade blandkassetter i bandspelaren och även de hembrända mixen av låtar på CD-skivorna eller på USB-stickan. Det är naturligtvis fantastiskt att kunna streama all den musik som nu finns på internet men personligen känns det fortfarande lite speciellt när jag någon gång ändå tar fram en gammal LP och spelar den på gramofonen. Troligtvis för att det är så mycket andra minnen förknippat med just dessa plattor. -Idag skapar åtminstone inte jag samma relation till ett nytt album eller låt som släpps. /Morgan Lindgren #meduza#country#rock
Musik som är en del av mitt bilintresse - Som barn upptäckte jag redan i 6-7års-åldern hur man fick igång skivspelaren och hur försiktig man skulle vara med pickupen för att inte råka repa LP-skivan.Det var i samma ålder som jag fastnade för min första bil-relaterade låt. (Raka rör och ös till bäng med Thorleifs på plattan Gråt Inga Tårar) Samma skiva finns fortfarande kvar alltsedan 1977 då jag alltså hittade den i familjens skivback och spelade låten om och om igen. På konvulutets baksida finns Janne "Juan" Johanssons Corvette som inte bara gjorde reklam för dansbandet Thorleifs utan även var den direkta inspirationen till låten som ovan redan har nämnts. Har alltid haft en dröm om ett jätteåk En sån där blank och fin Jag har sparat mina slantar, sålt mina vantar,gjort affär på min gamla gula flygmaskin Jag har knegat och knogat som besatt. Jobbat och mekat varje nattNu så står den här, blank och fin. Mitt eget dollarglin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-chevaTutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar digHär är raka rör och ös i beng. På min che-che-cheva Nu när drömmen blivit sann är jag kung i stan, inte nån har en chans Det finns inte nån som hittar hur noga dom tittar Inte en skråma på kärran, inte någonstans Jag putsar och fixar som besatt. Jobbar och mekar varje natt.Nu så står den här, blank och fin. Mitt eget dollarglin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-chevaTutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar digHär är raka rör och ös i beng. På min che-che-cheva Jag vakna upp en morgon, då stod en där. Så skön så blank så finDet var vad jag drömt om, ett jätte åk. En jätteschysst maskin Här är raka rör och ös i beng På min che-che-chevaTutar och kör, här får ingen häng, på min che-che-cheva Den går som en klocka när jag fixat en grej. Sen kommer jag kanske hem och hämtar digHär är raka rör och ös i beng. På min che-che-chevaFör att höra låten, Klicka här Även på senare LP-skivan (Skänk mig dina tankar - Thorleifs) finns en häftig bil-låt som jag älskade (Sitter i min Kärra) som är en upphottad version av (Le Dorseys - Ya Ya) Farsan och morsan var sedan många år skilda och trots att farsan nu inte hade någon direkt fantasi till att roa mig och syrran när vi var hos honom dom helger morsan och han hade bestämt så fanns dock gramofonen och musik att lyssna på. En av skivorna i farsans skivback som jag uppskattade att lyssna på var (Little Gert Lengstrand - Nostalgity) Jag kan nog ärligt säga att det var tack vare den plattan som jag för första gången som den unga novis jag var, omkring 6-7år kom i kontakt med de gamla "klassiska" rocklåtarna. Diggity Doggety - Mule Skinner Blues - Corinne, Corrina - Mona Lisa - Chantilly Lace - At the Hop mfl. Att detta var riktig raggarmusik förstod jag ju direkt av omslaget på LP:n och jag minns hur coola jag tyckte bilarna var. En lustig detalj och ett stort beröm till Gert är väl att jag länge tyckte att hans versioner var mycket bättre än originalen när jag långt senare hörde dessa. Naturligtvis har jag kvar farsans alla gamla LP-skivor som jag i vuxen ålder fick ärva efter honom. Hör är en bra låt från plattan, Klicka här En annan skiva som farsan hade den goda smaken att ha införskaffat under slutet av 70-talet var (Rockn Roll med Country Road) som gjorde att jag fick upp öronen för Elvis Presley Precis som med Gert Lengstrand så tyckte jag länge och även fortfarande att tolkningarna här i mångt och mycket var bättre än originalartisterna. Naturligtvis hade man inte mycket att jämföra med men jag tycker faktiskt så fortfarande. Forden på omslaget var också så häftig och närapå den första rodden som jag tagit till mig. För ung för att läsa biltidningar och farsan läste bara rallytidningar så jag såg den gamla Forden då bara som en häftig gammal veteranbil. I vuxen ålder började man intressera sig mer om grupperna och artisterna och jag blev lite paff när förstod att den plattan var lite speciell för gruppen som egentligen spelade just Countrymusik. Hursomhellst så gillar jag fortfarande att spela skivan då och då För er som vill lyssna på albumet, Klicka här Nästa fantastiska platta som kom in i mitt liv och som fångade mitt intresse, först och främst för sitt underbara omslag var (The Boppers - Number:1) Mera gamla klassiska rocklåtar som etsade sig fast i mitt unga huvud. Jag hade inget att jämföra med gällande originalen och trodde nog ganska länge att flera av de gamla låtarna var Boppers helt egna. Att denna grupp skulle bli så stor under åren som därefter gick, är otroligt tycker jag fortfarande, för det var nog först när de senare börja göra sin egen musik som jag återigen fastnade för Boppers som band. Så är det med många artister tycker jag. Man upptäcker en grupp eller artist genom en låt eller en platta och sedan jämför man allt därefter med detta. Upprepning, platta efter platta blir tråkigt och när gruppen byter musikstil eller riktning ifrågasätts även detta. -Boppers levde tack och lov vidare och lyckades fortsätta framåt... Hursom, det där första albumet triggade och formade både mitt bil och musikintresse i mitt fortsatta liv. LP-n finns kvar men har inte spelats på många år förren nu när jag skriver detta. Ni som vill lyssna på albumet, Klicka här Jag var aldrig något stort fan av Rockfolket men Burken var tuff med sitt dragspel, utstrålning och hans speciella röst tilltalade mig. Jag fastnade inte direkt för LP-n som farsan hade köpt när jag var liten grabb (det fanns ju inga bilar på omslaget ju...) men genom åren som gick så växte Burkens "rocklåtar" tyckte jag och dragspelet i några av låtarna gav en extra dimension. Nåväl... jag har aldrig spelat Burken i mina bilar när jag som ung vuxen har cruisat men har inget emot det nu när jag är i slutet av 40-års åldern. -Men Rockfolket är fortfarande för fåniga för mig Lyssna gärna på låten "Burkmat" genom att Klicka här Eftersom jag i mina unga år hade en förkärlek för LP-skivor med bilar på, så var det nu kanske ingen slump att jag genast blev intresserad när jag hittade den här plattan i skivbacken, en "pappa-helg" när jag och syrran var där. Jag var omkring 9år och hade ingen aning om vem Eddie Meduza var och denna platta var nog den som mest kom att forma min inställning till Errol Norstedt som kompositör och artist. -Naturligtvis visste jag då ingenting om hans olika alter-egon som E-hitler mfl. och huruvida farsan visste det, vet jag faktiskt inte. Hursom så fastnade jag direkt för hans rocklåtar som (Lonely Teardrops - Gasen i Botten och Superman mfl.) men jag gillade även (Mera Brännvin - Glasögonorm och Andra kan dom för just sin "samhällskritik") -Trots min ålder insåg jag att Errol hade humor och drev med både dubbelmoral och folks allmänna inställning till varandra och samhället. När jag senare kom i kontakt med Errols andra mer provocerande låtar så kunde jag ändå inte komma ifrån tanken att han var en grym musiker som borde ha uppskattats mer för sin "riktiga" musik än för allt det andra. -Alla gillar vi olika men jag minns Errol som den egentliga artist som han var, istället för den snuskigt provocerande pajasen som många andra ville att han skulle vara. Att det senare har framkommit att Errol var troende, borde få både en och annan att fundera över vem denna komplicerade man egentligen var... Sök gärna på YouTube på Eddie Meduza och klicka på titlar som inte innehåller könsord, så framträder en annan bild av artisten än den som normalt hörs ur pilsnerhäckarna om somrarna. Men våga också pröva urfåniga låtar som (Kom hit ska du få) Hör gärna en av hans rockiga låtar, Klicka här Om Eddie Meduza var provokatören som fick till många bra rocklåtar så var Rotebergsraggarn (Stefan Daagarsson) som släppte egna versioner på gamla som egna låtar med lite annorlunda texter, mest fånig. Karraktären var en blandning av Åsa-Nisse och Ronny och Ragge och låtarna hade rock-gung i stil med vilket halvproffsigt garageband du vill. Det roade för att det var så fånigt och visst var det en provokation mot alla "rockband" som försökte slå sig fram med gamla RocknRoll-låtar. Här fanns mycket glimten i ögat och att jag har behållit farsans LP är nog för att den är så udda. Den har på intet sätt bidragit till mitt bilintresse annat än att den överlagd till kassettband ibland under min ungdom spelades i garaget när jag skruvade på bilar. På vilket vis farsan hade fått för sig att köpa skivan är okänt men jag fick den tämligen omgående för att den var för dålig som han tyckte.-Det tyckte nog jag också, även om den roade. Men jag behöll den... som kulturgärning? knappast... men den finns kvar. För att höra en av låtarna jag trots allt tycker är charmig, Klicka här Ja detta var några skivor från min uppväxt som jag ärligt kan säga har haft olika inverkan på mitt bilintresse och motorhobby.Och visst, det finns så många, många fler artister, album och enskilda låtar, som har haft en inverkan på mig genom livet och som har haft sin självklara plats på blandband, brända cd-skivor och numer i spellistor på nätet. Men skall jag se på det hela ur ett nostalgiskt perspektiv kan jag nog bara konstatera att det trots allt var mer speciellt med en platta på gramofonen, hemmixade blandkassetter i bandspelaren och även de hembrända mixen av låtar på CD-skivorna eller på USB-stickan. Det är naturligtvis fantastiskt att kunna streama all den musik som nu finns på internet men personligen känns det fortfarande lite speciellt när jag någon gång ändå tar fram en gammal LP och spelar den på gramofonen. Troligtvis för att det är så mycket andra minnen förknippat med just dessa plattor. -Idag skapar åtminstone inte jag samma relation till ett nytt album eller låt som släpps. /Morgan Lindgren
|
|
