Dags för grundfärg på Buicken
Så var det äntligen dags att få på lite grundfärg på kompisens Buick 1956.
Det många inte tänker på när dom ska byta färg på sin bil, är att när du slipar ner den gamla färgen så kommer du utan tvekan upptäcka rost, gamla skador och annat som du antagligen inte visste om.
Dessutom är det få som inte har gjort detta förut som förstår hur tålamodsprövande slipandet är... trots alla fina maskiner man har.
När nedslipningen är på den nivån som man har valt så skall alla skavanker som har upptäckts, rättas till. Rosten lagas, plåt riktas till och därefter spacklas.
Timmarna blir fler och fler och det är lätt att man då börjar sänka den nivån som man från början ville uppnå och att man i spacklandet och slipandet inte kommer någon vart.
Gropen man spacklar tycks hela tiden förbli en grop och allt annat vägrar bli jämnt med plåten omkring.
Det är här som erfarenhet och teknik spelar in, mycket mer än vilka verktyg och material som du använder.
Teknik och tips kring hur man gör, finns att söka sig till på internet. Erfarenhet är däremot något som man inte kan läsa sig till.
Med tålamod är det som som med erfarenhet. Det är något som måste tränas fram.
Redan innan grundfärgen lades på med färgsprutan så visste jag att vi hade ett antal ställen som skulle behöva lite mer bearbetning. Och så blev det... ett antal små ställen syntes tydligt efter att grundfärgen hade kommit på. Dessa måste finspacklas för att uppnå en acceptabel nivå innan slutlack.
Det här är anledningen till att så få riktiga billackerare accepterar att måla kunders bilar som kunden själv har förberett inför lack. Färg kan aldrig fylla ut brister i underarbetet.
Nu skall alltså bilens kvarvarande skavanker finspacklas, slipas och grundmålas så kommer ni få hänga med nästa gång när det är dags för slutlacken.